Sömering av heljen

Humdidum DUM DUM!?

Hasselbackspututis? Besudla lutan? Förbryt mig förbryt mig..

Felet med julen är att man får extra mycket att göra, både att göra och att inte göra! Dvs extra mycket ledigt när man är ledig, sen när man jobbar så får man jobba arslet av sig. Och det är vi vana vid, vi som brukar jobba alltså!

Titta bara på mig i fredags, då var det juldagen. Och då ska alla bonga sprit och vakna upp på avgiftningsavdelningen på något lokalt sjukhus. Men inte jag, för jag har tolv njurar som löser avgiftningsproblemet för mig. Köpte några extra när jag var och tågluffade i Ånge för några år sedan. Bra att ha nu när det snart är jul tänkte jag!

Groggarna avlöste varandra som på ett rullande band.. Eller så var jag förjävla glad att äntligen få dricka den onyttiga drycken igen så jag han knappt sätta mig ner för att avnjuta den innan det var dags att spilla upp en ny! Jävla fyllefasoner, huga.. Dunkas ner i ett dike borde nån ha gjort med mig för länge sedan!

Men det gjorde jag och broder gnagare i fredags, eller natten mot lördag om vi ska precisera.. Johan, Niklas (min gnagare till lillbror) och jag stod i kön till FailStar (Allstar uttalas det) och så började spriten att verka lite extra samtidigt som minusgraderna börja tugga sönder ansiktet. Summering inhalering uppdatering = totalt kaos i hjärnan.

Johans telefon ringde. Johan pratade. Niklas drog på Johan sin huva. Jag tryckte ner Johans huvud. Niklas svarade med dubbla kraften. Jag kontrade med tredubbla kraften. Summeringen blev av detta blev att Johan låg i fosterställning och pratade i telefon tills vi, helt oskyldiga, kompanjoner hjälpte honom upp.

Men det var inte slut med förtrycket här, fortsättning följer..

Typ nu!


Iväg från krogen, ner mot Casinot började vi att förputta honom, om vi ska vara ordagranna så kastade vi honom. Eller vi, det var jag! Och jag kastade honom i snödiket (inte diket, det fixade han själv när han kom hem) Folket som såg på tillkallade polis som kom springandes som folket som är först på mellandagsrean.. Tills polismannen kände igen mig och gick därifrån.

En kul kväll, mera sånt.. För sånt behöver vi!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0