Pettsony

Väck mig eller nyp mig.. Eller sov med mig!?

När jag bodde hemma (i skogen) så hade jag från en början rätt så svårt för att kliva upp på morgonen. Min väckarklocka kunde ringa, väldigt högt också, men jag tror att den fan ringde till någon annan person. För jag vaknade ju inte av den!?

Sen anlitade jag världens bästa väckarklocka. Min fader!

Hans busvisslingar har gjort mig till en väldigt öm och bräcklig man, men bara när jag hör någon busvissla dvs. Vareviga morgon, även på helger, gick han lös med samma gamla melodi. Det skar sig i mina öron, ögon, näsa, mun, lever, knäskålar och till och med längst hela ryggraden.

Vaknade man inte av att han visslade, ståendes på nedervåningen, kom han jättegärna uppspringande för trappen och sparkade in dörren för att sedan.. Ja, vad tror ni? Vissla sönder mitt rum. Och mig.. Mest mig. Bara mig!
I nuläget behöver jag ingen väckarklocka, har min jobbiga mobil som är jättejobbig. Jobbigaste signalen har jag, och jag hatar den så fort det börjar ringa. Men det är ju det som är tanken, visse hur?

Men jag har hittat en schön väckarklocka. Skön uppfinning med en dålig bi-effekt. Nackskador och hjärnskakning.