Bio dårå
Föreställ er detta scenario..
Mamma och pappa får en son. En endaste son. Dom gör allt för att få honom lycklig. Dom lyckas inte. Sport gillar han inte. Tv gillar han. Mat gillar han. Han blir lycklig av mat. Mat är roligt. Mamma köper mycket mat för att få sin son att bli en glad och fin pojk. Pojken blir glad. Pojken stannar hemma och tittar på tv och spelar tv-spel istället för att spela fotboll med de andra pojkarna. Pojken blir äldre. Pojken växer mer på bredden än på längden.
Vad ska mamma göra nu då?
Jo hon matar pojken så han blir jättelycklig. Skitbra idé va? Sen köper vi mjukbyxor till den arma saten för jeans finns ej i denna storlek (58 bred och 18 lång) Och ja, han har små ben. Orsaken ligger i tyngden, överviktiga människor kan inte bli lång när dom väger över 140 kg och är 15 år. Tragiskt men sant! Hmmm, lördagkväll och pojken är sugen på bio..
Vad ska mamma göra nu?
Tar med sin "lilla" pojk på bio. Ställer sig i kö för att köpa "lite" godis så dom klarar sig genom hela filmen utan att svälta ihjäl. Notan slutar på 180 kronor, bärhjälp i form utav en kortväxt piccolo medföljer i priset.
Jag, syster och lillebror ska alltså gå på bio och se Wolfman. Varför valde vi denna kväll för? Självklart skulle den "lilla" pojken också se den här filmen. Och självklart kom vi efter den "lilla" pojken in på bion. Och självklart skulle vi sitta på samma bänkrad som den "lilla" pojken. Och självklart hade den "lilla" pojken ställt sina (plural; sina) drickor samt popcornpåsar. Och så självklart råkade min syster sparka ut 25% av innehållet i två av vardera dricka och popcornpåse.
Det motsvarade ungefär 5 minuter av ätande för den stackars "lilla" pojken under filmen..
Självklart skulle jag få sitta bredvid honom. Men det gick inte att sitta rakt i stolen för han var så pass stor så jag fick luta mig mot brorsan HELA filmen. 1,48 minuter snelutning i en biosalong. Till höger satt en pojke och åt hela tiden! Enda gången han inte åt var när han skulle byta från popcorn till dricka. Då passade han även på att andas.
Han blev inte rädd en endaste gång under filmen, för han var alldeles för inne i att äta.. Jag ryckte till en gång då den dära stackars Ulven hoppade fram. Det gjorde även min syster (hon satt med ögon stora som tallrikar 83,7% av filmen) så minsta rörelse hoppade hon till. Men inte pojken till höger!
Så jag summerar..
Mat gör en lycklig, men inte till en bra filmrecensent.
Mamma och pappa får en son. En endaste son. Dom gör allt för att få honom lycklig. Dom lyckas inte. Sport gillar han inte. Tv gillar han. Mat gillar han. Han blir lycklig av mat. Mat är roligt. Mamma köper mycket mat för att få sin son att bli en glad och fin pojk. Pojken blir glad. Pojken stannar hemma och tittar på tv och spelar tv-spel istället för att spela fotboll med de andra pojkarna. Pojken blir äldre. Pojken växer mer på bredden än på längden.
Vad ska mamma göra nu då?
Jo hon matar pojken så han blir jättelycklig. Skitbra idé va? Sen köper vi mjukbyxor till den arma saten för jeans finns ej i denna storlek (58 bred och 18 lång) Och ja, han har små ben. Orsaken ligger i tyngden, överviktiga människor kan inte bli lång när dom väger över 140 kg och är 15 år. Tragiskt men sant! Hmmm, lördagkväll och pojken är sugen på bio..
Vad ska mamma göra nu?
Tar med sin "lilla" pojk på bio. Ställer sig i kö för att köpa "lite" godis så dom klarar sig genom hela filmen utan att svälta ihjäl. Notan slutar på 180 kronor, bärhjälp i form utav en kortväxt piccolo medföljer i priset.
Jag, syster och lillebror ska alltså gå på bio och se Wolfman. Varför valde vi denna kväll för? Självklart skulle den "lilla" pojken också se den här filmen. Och självklart kom vi efter den "lilla" pojken in på bion. Och självklart skulle vi sitta på samma bänkrad som den "lilla" pojken. Och självklart hade den "lilla" pojken ställt sina (plural; sina) drickor samt popcornpåsar. Och så självklart råkade min syster sparka ut 25% av innehållet i två av vardera dricka och popcornpåse.
Det motsvarade ungefär 5 minuter av ätande för den stackars "lilla" pojken under filmen..
Självklart skulle jag få sitta bredvid honom. Men det gick inte att sitta rakt i stolen för han var så pass stor så jag fick luta mig mot brorsan HELA filmen. 1,48 minuter snelutning i en biosalong. Till höger satt en pojke och åt hela tiden! Enda gången han inte åt var när han skulle byta från popcorn till dricka. Då passade han även på att andas.
Han blev inte rädd en endaste gång under filmen, för han var alldeles för inne i att äta.. Jag ryckte till en gång då den dära stackars Ulven hoppade fram. Det gjorde även min syster (hon satt med ögon stora som tallrikar 83,7% av filmen) så minsta rörelse hoppade hon till. Men inte pojken till höger!
Så jag summerar..
Mat gör en lycklig, men inte till en bra filmrecensent.
Kommentarer
Trackback
