Knackelibang.. Tjeeenare höftböjarn!

Kinapraktiker ska jag bli när jag blir stor och hård.

Besökte nämligen en sådan idag. En sån dära ryggknäckarexpert. Jag beskriv min situation, kraftigt översexuell, lätt överviktig, skelögd och plattfotad. Han sa precis som jag inte hade förväntat mig, att jag är ett hopplöst fall. Men han försökte ändå att rehabba mig. Den faaaen!

Framstrupa ryggläge fast på mage, massage av sidofläsket och det mina vänneeerrr var en smärta jag inte har varit med om förut. Tydligen var dom lika spända som killarna på gymmet samt propparna med linne på krogen, så han knådade med sin vässade armbåge i ca 5 minuter. Sen började det kuliga (för honom och er)

Ja fast det börjar inte än, måste bara berätta en sak till..

Han frågade om jag var stark i benen, typ att sparka, lyfta vikter etc. Mjaaa svarade jag lite halvhögt i hans öra. Men jag kunde inte mer än hålla med, för han höll en pistol mot min tidning. Ehehe? Ahhh, sockerfall.. Måste.. ha... en.. chokladbit..

Zååååå, nu är jag tillbaka i bizniz!

Hursomhelstochtillbakatillsaken; han bad mig lägga sälkroppen tvärtom, alltså på ryggen, sen bad han mig igen (två beordringar, facking captain?) att lyfta ena foten och hålla emot när han pressar ner den. Visst, viiisst VIIIISSST, det gjorde jag. Men med hans ena han, två fingrar för att vara exakt, tryckte han ner mitt ben fastän jag höll emot för pung och fosterkladd.

Likadant med den andra foten.. Vad faen händer, skämtar du med mig? frågade jag honom. Men tydligen så hade ryggen varit i så pass dålig form så svanken och höftböjarmuskulaturen hade fått sig en liten schmäll. Styrkan var nere på 20%, maximum alltså.

Och Nuuuu mina vännerrr, kommer jag till det onda (för mig, inte för er)

Han bad mig nu göra diverse saker; blunda, gapa och tänka på någonting fint. Sen lät det sprakelibrak, tre snabba ryck och det kändes som att ryggraden höll på att knyta ihop sig själv! Sen framstrupa sidoläge, ut med ena foten sen rak i ryggen och KLOCK, ena höftkulan lossnade. Sen likadant fast tvärtom på andra sidan.

När det var klart körde vi samma grej med foten och höftböjaren igen... Ja, No igen!?

Denna gång hängde denna muskulösa kaar och försökte verkligen rycka ner mitt ben. Han klättrade upp till tredje trampolinen, studsade och hoppade ner raakt på benet.. Men det var stumt (jag var stum av denna behandling alltså) Och ja, muskulaturen var åter funktionell. Facking shät, från att ha tryckt ner mina gigantiska ben med två kanske tre fingrar kunde han nu hänga i benet. Båda benen för att vara mer precis!

Jag skulle nu ta det lugnt i två dagar framåt, bara så den överspända muskulaturen skulle få återhämta sig lite. Klarar jag att göra vanliga situps och fällkniven igen utan att skrika som en liten bortskämd flicka som inte får som hon vill så kommer jag att vara en ännu mera lycklig människa.

Men nu ska jag inte sitta här och svettas som en pung i en äggkokare, utan jag ska bestiga min förkrympta soffa och bara smola i mig skitnyttig mat. Sen ska jag gå och lägga mig, med ett kraftig leende på mina botoxanimerade läppar.

Tchüss und adios!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0